Online PR
Sociala medier
Mitt bidrag till biståndsministern: sociala medier och demokrati
6 Mar 11
Som jag skrev i mitt förra inlägg då har vårt biståndsminister efterfrågat idéer på hur man genom biståndsinsatser fokuserat på IT och nya medier kan arbeta med demokratiseringsfrågor runt om i världen. Här var några av mina idéer som jag skickade in:
Att jobba med IT som en grund i demokratiseringsprojekt innebär två parallella strömmar som jag ser det, och det finns saker man kan göra båda hemifrån Sverige och på plats i olika länder.
1. Utbildning och information
- Hemifrån: Använd ny teknik för att lära ut om mänskliga rättigheter, barnens rätt, yttrandefrihet och andra grundläggande globala och lokala regler och förordningar. Det kan vara något så enkelt som att göra korta informationsfilmer på YouTube (billigt att producera, lätt att ta till sig, läskunnighet behövs ej) på alla tänkbara språk som sedan sprids viralt.
- På plats: Sida och de organisationer som de stödjer har ju många demokratiseringsprojekt runt om i världen. Lägg alltid till utbildning och information om digitala tjänster, webbkommunikation och sociala medier som en komponent i projekten. Unga praktikanter av digital natives-generationen skulle kunna engageras för att delta i dessa typer av projekt.
2. Möjliggörande av informationsspridning, kommunikation och deltagande
- Hemifrån: Starta projektet ”adoptera en nätaktivist”. Som bekant finns det en hel del fallgropar för nätaktivisterna i diktaturer. De kan stängas av från Internet, censureras, övervakas och kartläggas. I Egypten kom man runt detta genom att ringa upp ett nummer som sedan la ut tweets på Twitter när Internetuppkopplingarna blockerades. Att adoptera en nätaktivist innebär att man söker upp bloggare och aktivister i Sverige som är villiga att agera som ställföreträdande för nätaktivisten när det behövs, pusha information, publicera blogginlägg eller twittra. Nyttja den mångfalden vi har i Sverige och engagera utlandsfödda bloggare som kan kopplas samman med nätaktivister i deras egna ursprungsländer. Att man talar samma språk är en förutsättning för lyckat samarbete.
- På plats: Förutom kunskap så behövs de tekniska förutsättningarna för att kunna använda sig av de digitala verktygen. Förutsatt att man har de grundläggande: fungerande el-, telefoni- och datanät krävs datorer, servrar, mobiler, routers och switchar. I ett land som Sverige där vi uppgraderar till senaste mobilen varje år och köper nya laptops och surfplattor medan de gamla fortfarande är fullt fungerande, borde det finnas förutsättningar för att göra en omfattande kampanj som syftar till donation av mobiler och datorer till utvecklingsländerna. Väljer man rätt tillfälle (jul!) kanske man t.o.m kan få folk att stå för frakten själva.
/Sara
Sociala medier – verktyg för demokrati?
20 Feb 11
Helgen har spenderats i mässornas tecken. I lördags blev det webbmässa på SSMX’ Vinterminglet. Här träffades ett antal konsulter, journalister, webbkommunikatörer och andra med specialintresse inom digitala medier. Har bloggat om det på Integrerad Kommunikation.
I söndags förmiddag gick jag på konstmässan Supermarket på Kulturhuset. Varierad utställning med både briljanta inslag och trams (men det är klart, konst ligger ju i betraktarens ögon).
Söndags kväll spenderades med att äntligen tota ihop ett brev till biståndsminister Gunilla Carlsson som har gjort ett upprop efter idéer kring bistånd, nätaktivister och digital demokratisering. Med bakgrund av det som skett och sker i länder som Tunisien och Egypten är frågan sociala mediers roll i kampen för demokrati högaktuell. Onekligen innebär världsomspännande nätverk som Twitter att information kan färdas snabbt och till många, videotjänster som Bambuser tillåter omedelbar sändning av videomaterial och Facebook låter grupper organisera sig kring gemensamma agendor.
Samtidigt innebär det också att nätaktivister är utsatta och kan genom samma nätverk även övervakas och kartläggas av regimer. Diktaturer har möjligheten att censurera och stänga av Internet vid behov i och med att de kontrollerar telefon- och datanäten.
Nu vill alltså vår egen regering titta närmare på hur Sverige kan hjälpa till med demokratiseringsprocesserna runt om i världen genom att avsätta en del av biståndet till just projekt som ska stärka nätaktivister.
Vill man vara med och bidra med idéer och kanske får vara med på mötet den 10 mars kan man maila in till: openaid@foreign.ministry.se. Jag kommer att göra det, så får vi se vad som händer! Hur som helst hoppas jag att de får in många goda idéer som kan omsättas i praktiken.
/Sara
Företag – våga visa att ni finns på sociala medier – det är ju ändå 2010
15 Dec 10
Veckans lilla Twitterstorm har handlat om journalisten som inte hade koll på att SJ fanns på Twitter och som blev raskt rättad och häcklad på just densamma mikrobloggsplattformen. Att SJ har funnits på Twitter sen 2009 är ju allmänt känt menade många, en journalist bör ta sig tiden att googla innan hon skriver sina påståenden påpekade andra. Det var som lilla julafton på Twitter med ironiska skämt och falska Twitterkonton med journalistens namn som förgyllde den uppslupna stämningen.
Detta blogginlägg ska inte handla om huruvida det förekommer vuxenmobbing på Twitter (visst gör det det) eller om journalisten borde ha faktakollat innan hon skrev artikeln (visst borde hon det). Istället är det intressanta att journalisten som kund inte var medveten om att SJ ens fanns på Twitter till att börja med. Är det inte upp till ett företag att informera kunderna om de olika kontaktvägarna som finns tillgängliga, eller ligger det alltid på kundernas ansvar att ta reda på detta?
Förra vintern tillbringade jag själv ett par timmars helvete på ett tågperrong i bistra minusgrader, med en 6-månadersbebis som skrek och en uppretad folkmassa som försökte komma på ett tåg som ändå inte skulle komma att avgå. Ingen information gick att fås varken av högtalarrösten eller informationsskyltarna. Och inte visste jag heller då att SJ fanns på Twitter och att man kunde kolla efter information där eller kontakta dom via den vägen. Det kunde mycket väl ha varit jag som då hade gått hem och skrivit ett uppretat blogginlägg. Även om det har funnits en länk från sj.se så hade i alla fall inte informationen gått fram till mig som kund om att SJ fanns på Twitter.
I mitt jobb ingår det att hålla koll på bloggar, Twitter, företagssidor på Facebook med mera. Men som privatperson och som kund så har det ibland tagit lång tid innan jag själv fått reda på att några av de företagen jag är kund till har en närvaro på sociala medier. Till exempel visste jag inte att 3 hade och har haft en kundtjänst på Facebook ganska länge. Hade jag vetat det kanske jag hade sluppit vänta på en iphone i flera veckor i början av året. Inte en enda gång när jag satt i telefonsamtal med 3 nämnde de att man kunde kontakta dom via Facebook. Inte heller finns det någon lättfunnen länk, logga eller knapp på tre.se.
De senaste åren har varit en prövoperiod för många företag när det gäller att ta de första stapplande stegen ut på sociala medier och det har man full förståelse för. Man har smygstartat ett Twitterkonto och twittrat några tveksamma 140 tecken. Man har startat en Facebooksida men inte vågat tillåta fansen att göra egna inlägg. Man har etablerat närvaro och reggat konton, men inte riktigt vågat ta steget till att länka från den egna webbplatsen.
Nu tycker jag att prövoperioden är över. Har ni som företag haft ett fungerande närvaro på Facebook eller Twitter under mer än ett år är det väl dags att ni börjar marknadsföra detta och låta kunderna hitta er även där. Länka från den egna webbplatsen, i de elektroniska nyhetsbreven eller i mailsignaturen. Tipsa kunderna när de ringer till kundtjänst eller vid köptillfället i butiken. Ni kommer att få mycket mer nöjda och glada kunder och som kund slipper man känna sig bortgjord när man 1,5 år senare kommer på att ni visst fanns på Twitter och att man ”borde” ha vetat om det.
När kommer den ”sociala” datorn?
14 Nov 10
Har anmält mig till betatestning av den nya sociala webbläsaren RockMelt. Enligt tjänstens videopresentation är det alltså en webbläsare som ska göra det enkelt att använda sociala tjänster och snabbt kunna dela sånt man hittar på nätet med de kontakter man har på Twitter, Facebook och andra tjänster. Nu är ju inte det här något nytt. Flock har ju funnits ett tag och jag har ett vagt minne av att ha testat det 2008 och inte funnit så stor nytta just då.
Sen går det ju alltid att pimpa sin vanliga browser som Firefox med plugins som Yoono för att göra den mer ”social”. För att inte tala om alla skrivbordsapplikationer man kan ha för att underlätta twittrande och annat tjatter.
Min fråga är när kommer den sociala datorn? När kommer man att ha knappar på tangentbordet med Facebook-loggan, Twitterfågeln eller Delicious-ikonen. Vissa sociala tjänster har blivit så enormt stora att de inte bara förknippas med webben, de ÄR webben. Och de är här för att stanna, i alla fall så länge som en laptop förväntas leva i dagsläget (2-3 år?).
Varför gör inte datortillverkarna det enkelt för oss att dela något på Facebook med hjälp av kortkommando? Eller att göra en sökning på något begrepp i exempelvis ett worddokument genom att markera begreppet och klicka på Google-knappen direkt på tangentbordet.
Idag ska allt vara socialt: sök, shopping, tv-tittande, internetsurfning, nyhetsläsning och spelande. Varför underlättar inte datortillverkarna detta för oss?
Stor press på aktörer i sociala medier
27 Okt 10
Egentligen har jag inte tid att blogga. Sen min hektiska vecka i New York har mitt liv bara blivit ännu mer hektiskt. Galet mycket jobb kombinerat med en närstående flytt har gjort att fritiden har reducerats till obefintlig.
En del av mitt jobb handlar ju om att hjälpa företag med strategier, policies och aktiviteter i de sk sociala medierna. När man jobbar nära företag som håller på att nosa på dessa områden och ta sina första trevande steg på nya arenor så slås man ibland av hur hårda många förståsigpåare och självutnämnda experter kan vara när det gäller just det här området, man hånar företagsledare som försöker sig på att blogga, gnäller på företag som startar Twitterkonton och börjar följa personer och skrattar åt när något företag förväxlar Facebook-grupper och Facebook-sidor.
Jag erkänner dock frivilligt att jag själv är en av dem som ofta kritiserat företag som klantat sig i sociala medier. Men saken är den att det är inte så enkelt att bara ändra på hur man traditionellt har hanterat kommunikation, försäljning och marknadsföring från en dag till en annan. Att börja tänka relationer och dialog när man tidigare har tänkt envägskommunikation. Att tänka transparans när man tidigare har tänkt sekretess eller att tänka decentralisering av kommunikationen när man tidigare har tänkt central kontroll av budskap är inte något man gör i en handvändning. För många företag är det också en läskig tanke att överhuvudtaget föreställa sig att gå ut och börja kommunicera på arenor där det de anställda skriver inte har gått genom en process av korrläsning och godkännande.
Så istället för att kritisera företag som prövar på att twittra, skapa Facebooksidor, blogga eller försöker använda några andra former av nya medier för att kommunicera och positionera sig, så hjälp dem istället med tips och råd. Och tänk på att bakom varje social media-satsning, blogginlägg, tweet eller statusuppdatering sitter det en människa som du eller jag, som styrs av sin arbetsgivares förutsättningar, begränsningar och förväntningar.
/Sara
