Taggad: social media

Ingen är helt nöjd med sina social media satsningar

Denna vecka summerar jag Comprends Web Management Report 2015. I förrgår skrev jag om content strategy och igår om Mynewsdesk kampanj. En viktig fråga vi ställde till dessa 100 web managers i enkäten var om de är nöjda med sina satsningar inom sociala medier. Ingen av de svarande var fullt nöjd. Vi analyserar det som så att det finns en diskrepans mellan ”gammal” företagskommunikation och ”ny”. I många företag lever gamla kulturer kvar och man har inte anpassat sin kommunikation till dagens sociala landskap. I de företagen är man ofta ute på sociala medier, men kan inte fullt ut nyttja de möjligheter som finns. web_management_report_social_media /Sara

Detta inlägg ingår i #blogg100 2015. Min målsättning är att skriva om 100 personer, företag, organisationer, lösningar, appar, prylar eller idéer som inspirerar mig i mitt arbete eller vardag.

Influencer marketing börjar med de anställda

På torsdag talar jag m.fl. på ett event som handlar om Influencer Marketing. Influencer Marketing syftar till att hitta, identifiera och engagera inflytelserika personer som kan hjälpa till att stärka varumärken, sprida ordet om produkter och tjänster och påverka opinioner. I och med sociala medier och speciella verktyg som Klout och Traackr har möjligheten att identifiera och engagera ”influencers” ökat rejält.

Min presentation handlar om ”Employee Advocacy” – att man ska börja med att hitta och engagera anställda för att stärka varumärket och få ut sina budskap. Det kommer dock inte gratis: det krävs en transparent och kommunikationsvänlig kultur för att få folk att vilja dela innehåll. Samtidigt måste det finnas ramar och riktlinjer – hur ser vi på våra anställda och deras användning av sociala medier exempelvis.

Man får inte heller glömma bort att det är viktigt att man producerar innehåll som folk vill sprida – detta gäller ju både kunder, talespersoner och ordinarie medarbetare. Man kan inte som företag tro att man kan pumpa ut vilken kommunikation som helst och att ens 1000 medarbetare blint ska dela vidare, vad får de ut av det?

De anställda ni har på ert företag är en oerhört viktig del av hur omvärlden uppfattar ert varumärke – ge dessa anställda viljan, medlem och incitamenten för att bli era största fans och digitala ambassadörer.

Eventet kommer att livestreamas här.

Min presentation går att ladda ner på Slideshare.

/Sara

Kan man mäta inflytande – inlägg i Kloutdiskussionen

Trots att jag följt Stockholm Social Media Club länge på Facebook var jag på premiärlunch i fredags. Diskussionen denna gång handlade om Klout, en tjänst som mäter individers och organisationers inflytande på nätet. Det funkar så att man tillåter tjänsten att koppla upp sig mot ens konton på exempelvis Twitter och Facebook och som då kan mäta hur många kontakter man har, hur många som kommunicerar med en och delar vidare ens inlägg. Ju mer interaktioner och inflytande desto högre poäng får man. Se videon från diskussionen här.

Klout – viktigt eller ej

Klout eller liknande tjänster som PeerIndex eller Empire Avenue har inte direkt fått något större genomslag i Sverige, de flesta som inte jobbar inom digital mediasfären har nog inte koll på vad det är. Däremot hävdade en paneldebattör på Social Media World Forum som jag var på i våras att Kloutscore blivit så viktigt i Silicon Valley att man inte får komma på jobbintervju om man har lägre än 50 (av 100).

När då Klout ändrade reglerna för sina algoritmer häromveckan (över)reagerade en hel del folk då de märkt att deras ”värde” sjunkit avsevärt.

Att mäta folks inflytande i den digitala sfären är inget nytt. Bloggare har i åratal kämpat för att komma på bloggtopplistorna över mest lästa och länkade bloggar på exempelvis Bloggportalen.se. Det räckte inte med att registrera sig på Facebook och lägga till sina nära och kära, utan folk var tvungna att leta reda på varenda gamla klasskamrat eller avlägsen kusin för att få så många ”vänner” som möjligt. På Twitter mäter man antalet followers, retweets och hur många balla listor man hamnar på. Så det är inte så konstigt att det kommer tjänster som försöker aggregera allt detta för att ge varje individ ett mer heltäckande ”värde”.

Tillämpning av Kloutscore

Som nämndes på Social media club lunchen så finns en del intressanta tillämpningsområden med dessa typer av mätverktyg, bara man förstår hur mätningarna faktiskt funkar och tar det där med värderingen med en nypa salt. Bland annat kan man använda Kloutscore för att mäta framgång vid digitala kampanjer om man kopplar det till exempelvis företagets Twitterkanal. Eller att man använder värdet för att hitta de (troligtvis) mest inflytelserika personerna inom den målgruppen man vill nå med ett specifikt budskap. Eller som Therese Reuterswärd menade på – att man kan använda Kloutvärdet vid krishantering för att minimera risken för blogg- eller mediastormar som kan uppstå när en extra inflytelserik person klagar på ens företag.

Black hat metoder för inflytandeverktyg

Min främsta farhåga med mätverktyg som Klout och liknande är att folk kommer att lära sig att manipulera dom, det kommer att bli som black hat SEO där webbplatser tar till fula knep för att komma högst upp i Googles söklistor, men med Kloutvärdet istället. När vi googlar är vi ju intresserade av de relevanta webbplatserna med bra innehåll, inte de webbplatser som är bäst på sökmotoroptimering och precis på samma sätt så är vi ju intresserade av att hitta de riktigt inflytelserika och äkta personerna (inte botar) inom vårt intresseområde via Klout, inte bara de som är bäst på att manipulera systemet.

Hur ska vi mätas som arbetstagare/arbetssökare

Sen hoppas jag att det inte blir så som vissa förutspår – att den här typen av verktyg kommer att avgöra vid rekryteringar, bonusutvärderingar, medarbetarsamtal eller löneförhandlingar i framtiden. Att ha ett brett nätverk, vara social och duktig på att kommunicera digitalt och IRL är förvisso viktiga egenskaper men det finns andra värden som yrkeskunskap, lång erfarenhet, respekt i yrkeskåren, noggrannhet och skicklighet. Och dessa värden kommer inte att gå att mätas genom att räkna hur många personer som retweetar ens sarkastiska Melodifestivalkommentarer eller som gillar ens gulliga bebisfoton på Facebook.

Andra som bloggat om Klout:

Why I (mostly) like the (new) Klout

Siffror kan göra oss blinda – om Klout och mätning

Klout ändrar på algoritmerna och en bra diskussion startar. Igen.

Sara testar MyCube

Så fick man då äntligen en invite till MyCube, Johan Stael von Holsteins ”nya” sociala nätverk. Enligt siten själv ”The social exchange where you own, control and monetize your digital life”

Nu är det ju väldigt svårt att utvärdera en tjänst när man inte har några kontakter på den och det knappt finns någon aktivitet. Tänk hur trist Facebook hade varit om det inte var för det innehåll alla dina kontakter skapar och inte minst för den feedbacken du får på sånt du själv postar. Vem fortsätter att skriva statusuppdateringar om man aldrig får den minsta lilla ”gilla” eller kommentaren.

Så funkar MyCube

Tanken med MyCube är om jag har förstått det rätt alltså ett socialt nätverk där du har dina kontakter (vänner) sparade i olika kategorier som ”kompisar”, ”kollegor” eller ”familj” etc. Precis som med andra sociala nätverk kan du välja att lägga upp statusuppdateringar (här kallat quick post), lite längre inlägg av bloggkaraktär (här kallat article) samt bilder och videos (kallat för vad det är).

Designen är avskalad (tänk snarare Facebook än MySpace) och det är enkelt att navigera sig runt på sina sidor, ladda upp innehåll och ändra sina inställningar. Man kan både like och dislike någons innehåll och man kan lämna kommentarer.

Hur många cubes kostar ditt liv?

För varje typ av innehåll du lägger upp kan du ange exakt vilka som kan se innehållet samt om det ska kosta att ta del av det. Undantaget quick post, det kan man inte ta betalt för. Betalningen sker då i form av valutan ”cube” (1 cube = 1 singapore dollar). Du kan också att välja att ta betalt olika mycket av olika målgrupper. Så din familj kanske bara behöver betala 2 ”cubes” för att få se en bild på ditt barn medans andra får hosta upp minst 5 ”cubes” för samma bild.

mycube1

Funderingar

En liten fundering är hur man ska kunna hitta sina vänner. Det finns inga av de vanliga funktionerna där man kan koppla upp sin e-postadress eller andra sociala konton för att hitta de bland kontakterna som även finns på MyCube. Du måste manuellt leta upp varje person.

En annan liten fundering är att om denna tjänst nu ska ha till syfte att användarna ska kunna sälja sitt innehåll till andra människor, varför finns inte den mest populära varan med då – musik? Det går att ladda upp videoklipp men inte musikklipp.

Användarvillkoren

De av oss som har hört Stael von Holstein prata om sin kreation vet att han trycker mycket på det att MyCube har mycket schysstare användarvillkor och att på MyCube är det minsann varje enskild individ som äger sitt innehåll. Men granskar man villkoren, vad är skillnaden egentligen?

Utdrag ur MyCubes villkor:

  1. 12. MyCube claims no ownership over any of your Personal Information or Content uploaded to the Site.
  2. 13. You agree that in order for MyCube to store, reproduce and display your Personal Information and Content on the Site, either publicly or privately in accordance with your privacy settings, you grant to MyCube a non-exclusive, transferable, royalty-free, worldwide licence (or sub-licence, as applicable) solely for these purposes.

Jämför med Facebooks:

You own all of the content and information you post on Facebook, and you can control how it is shared through your privacy and application settings. In addition:

  1. For content that is covered by intellectual property rights, like photos and videos (”IP content”), you specifically give us the following permission, subject to your privacy and application settings: you grant us a non-exclusive, transferable, sub-licensable, royalty-free, worldwide license to use any IP content that you post on or in connection with Facebook (”IP License”).

Vi får se hur MyCube utvecklar sig. Frågan är om folk är redo att gå vidare till nya nätverk, Facebook växer och expanderar fortfarande och Twitter blir bara större och större. En annan fråga är hur den här försäljningen av innehåll kommer att funka. Vill vi betala för en massa främlingars (eller vänners) blogginlägg, bilder och videoklipp när det finns så mycket gratis därute? Och vad är värdet av att låsa in sitt innehåll i MyCube där spridningen blir mindre än om man lägger upp det på andra kanaler. Hur ska MyCube förhindra att folk säljer någon annans innehåll? Hur ska upphovsrättsägare kunna skydda sitt material om de inte ser att någon annan säljer det på MyCube (de kanske bara väljer att sälja det till sina kontakter).

/Sara

Företag – våga visa att ni finns på sociala medier – det är ju ändå 2010

Veckans lilla Twitterstorm har handlat om journalisten som inte hade koll på att SJ fanns på Twitter och som blev raskt rättad och häcklad på just densamma mikrobloggsplattformen. Att SJ har funnits på Twitter sen 2009 är ju allmänt känt menade många, en journalist bör ta sig tiden att googla innan hon skriver sina påståenden påpekade andra. Det var som lilla julafton på Twitter med ironiska skämt och falska Twitterkonton med journalistens namn som förgyllde den uppslupna stämningen.

Detta blogginlägg ska inte handla om huruvida det förekommer vuxenmobbing på Twitter (visst gör det det) eller om journalisten borde ha faktakollat innan hon skrev artikeln (visst borde hon det). Istället är det intressanta att journalisten som kund inte var medveten om att SJ ens fanns på Twitter till att börja med. Är det inte upp till ett företag att informera kunderna om de olika kontaktvägarna som finns tillgängliga, eller ligger det alltid på kundernas ansvar att ta reda på detta?

Förra vintern tillbringade jag själv ett par timmars helvete på ett tågperrong i bistra minusgrader, med en 6-månadersbebis som skrek och en uppretad folkmassa som försökte komma på ett tåg som ändå inte skulle komma att avgå. Ingen information gick att fås varken av högtalarrösten eller informationsskyltarna. Och inte visste jag heller då att SJ fanns på Twitter och att man kunde kolla efter information där eller kontakta dom via den vägen. Det kunde mycket väl ha varit jag som då hade gått hem och skrivit ett uppretat blogginlägg. Även om det har funnits en länk från sj.se så hade i alla fall inte informationen gått fram till mig som kund om att SJ fanns på Twitter.

I mitt jobb ingår det att hålla koll på bloggar, Twitter, företagssidor på Facebook med mera. Men som privatperson och som kund så har det ibland tagit lång tid innan jag själv fått reda på att några av de företagen jag är kund till har en närvaro på sociala medier. Till exempel visste jag inte att 3 hade och har haft en kundtjänst på Facebook ganska länge. Hade jag vetat det kanske jag hade sluppit vänta på en iphone i flera veckor i början av året. Inte en enda gång när jag satt i telefonsamtal med 3 nämnde de att man kunde kontakta dom via Facebook. Inte heller finns det någon lättfunnen länk, logga eller knapp på tre.se.

De senaste åren har varit en prövoperiod för många företag när det gäller att ta de första stapplande stegen ut på sociala medier och det har man full förståelse för. Man har smygstartat ett Twitterkonto och twittrat några tveksamma 140 tecken. Man har startat en Facebooksida men inte vågat tillåta fansen att göra egna inlägg. Man har etablerat närvaro och reggat konton, men inte riktigt vågat ta steget till att länka från den egna webbplatsen.

Nu tycker jag att prövoperioden är över. Har ni som företag haft ett fungerande närvaro på Facebook eller Twitter under mer än ett år är det väl dags att ni börjar marknadsföra detta och låta kunderna hitta er även där. Länka från den egna webbplatsen, i de elektroniska nyhetsbreven eller i mailsignaturen. Tipsa kunderna när de ringer till kundtjänst eller vid köptillfället i butiken. Ni kommer att få mycket mer nöjda och glada kunder och som kund slipper man känna sig bortgjord när man 1,5 år senare kommer på att ni visst fanns på Twitter och att man ”borde” ha vetat om det.

Stor press på aktörer i sociala medier

Egentligen har jag inte tid att blogga. Sen min hektiska vecka i New York har mitt liv bara blivit ännu mer hektiskt. Galet mycket jobb kombinerat med en närstående flytt har gjort att fritiden har reducerats till obefintlig.

En del av mitt jobb handlar ju om att hjälpa företag med strategier, policies och aktiviteter i de sk sociala medierna. När man jobbar nära företag som håller på att nosa på dessa områden och ta sina första trevande steg på nya arenor så slås man ibland av hur hårda många förståsigpåare och självutnämnda experter kan vara när det gäller just det här området, man hånar företagsledare som försöker sig på att blogga, gnäller på företag som startar Twitterkonton och börjar följa personer och skrattar åt när något företag förväxlar Facebook-grupper och Facebook-sidor. 

Jag erkänner dock frivilligt att jag själv är en av dem som ofta kritiserat företag som klantat sig i sociala medier. Men saken är den att det är inte så enkelt att bara ändra på hur man traditionellt har hanterat kommunikation, försäljning och marknadsföring från en dag till en annan. Att börja tänka relationer och dialog när man tidigare har tänkt envägskommunikation. Att tänka transparans när man tidigare har tänkt sekretess eller att tänka decentralisering av kommunikationen när man tidigare har tänkt central kontroll av budskap är inte något man gör i en handvändning. För många företag är det också en läskig tanke att överhuvudtaget föreställa sig att gå ut och börja kommunicera på arenor där det de anställda skriver inte har gått genom en process av korrläsning och godkännande.

Så istället för att kritisera företag som prövar på att twittra, skapa Facebooksidor, blogga eller försöker använda några andra former av nya medier för att kommunicera och positionera sig, så hjälp dem istället med tips och råd. Och tänk på att bakom varje social media-satsning, blogginlägg, tweet eller statusuppdatering sitter det en människa som du eller jag, som styrs av sin arbetsgivares förutsättningar, begränsningar och förväntningar.

/Sara