Taggad: sociala medier

Ett försvarstal till sociala medier – från 22 juni 2009

Har roat mig med att gå och läsa min gamla blogg Online-PR på Internet Archives Way back machine. Den bloggen startades 2008, för snart 6 år sen och jag slås av hur många inlägg som fortfarande känns aktuella.

Idag kom Hampus Brynolf ut med Twittercensus 2014. Jag har ännu inte kollat på siffrorna, men bara läst rubrikerna kring den – tex Aftonbladets analys: Svenskarnas intresse för Twitter minskar.

Det här ämnet har ju kommit upp i flera år – ”nu är det över”, ”nu flyr svenskarna Facebook”, ”nu tröttnar vi på sociala medier”. Och för att illustrera klistrar jag här in mitt gamla inlägg från 22 juni 2009:

Ett försvarstal till sociala medier

“Kända bloggare stänger ner sina bloggar”, “Facebook är ute”, “Twitter är bara en fluga”… och så vidare och så vidare. Ständigt kommer det artiklar om hur de sociala medierna är på väg utför och hur folk kommer att tröttna så småningom och börja ägna sig åt vettigare saker i verkliga livet. Nu senast är det Ulrika Milles på DN som har skrivit en artikel om bloggandets baksmälla. Bloggar, bilddagböcker och andra sociala medier är tydligen enbart medium för narcissistiska, bekräftelsesökande digitala infödingar som njuter av att blotta sig själva för en stund i rampljuset.

Detta är en extrem generalisering av nyttjandet av dessa typer av medier. Visst finns det människor som använder bloggen enbart som ett slags skyltfönster för sig själva, men för de flesta handlar det om att upprätthålla kommunikation med andra människor. Samtalen på torget förvandlades till telefonsamtal som förvandlades till mail och mobilsamtal som har gått över till MSN-konversationer och SMS som har vidareutvecklats till statusuppdateringar på Facebook och Twitter. Detta kallas för utveckling. Bloggen har på samma sätt utvecklats från andra kommunikationsformer som brevskrivande, nyhetsbrev, anslagstavlor, möten, mailinglistor, etc.

Dessutom behöver det inte bli så att bara för att man bloggar och använder sociala medier så innebär det att man hänger ut sig själv, sitt privatliv och sitt själsliv till allmän beskådan. Sociala medier används för att prata om intressen, musik, filmer, programmering, reklam och marknadsföring, mode, sport och allt annat mellan himmel och jord. Man bloggar för att skriva om saker man är intresserad av, för att lyfta fram politiska åsikter, dela med sig av kunskap, recensera produkter man gillar, ventilera saker man inte gillar. Allt handlar inte om att exponera sig själv, även om de som gör detta kanske är de som blir mest kända, som Skugge, Schulmans och Rosing.

Olika tjänster och plattformar må vara flugor, inte tror jag att Twitter och Facebook kommer att dominera om 5 år. Olika benämningar kommer också att dö ut, antagligen snackar vi inte om “sociala medier” om några år och “bloggen” kanske också kommer att dö. Det som däremot är helt säkert är att digitala kommunikationsformer av olika slag inte kommer att dö ut och människor kommer att fortsätta att skriva, chatta, sprida information, titta på videos, lyssna på musik, ladda upp bilder, och på olika sätt interagera i det som vi idag kallar för sociala medier.

5 år senare

Jag kan ju bara konstatera här att jag hade fel när jag skrev att Twitter och Facebook inte kommer att dominera – för de gör de ju. Däremot hade jag rätt i att digitala kommunikationsformer inte kommer att dö ut.

Tips 17 i serien 100 tips för digital företagskommunikation:

Trots upprepade rapporter om sociala mediernas död så kan vi konstatera att de (liksom internet i sig) inte är en fluga. De är här för att stanna och  de företag som inte har någon som helst närvaro på sociala medier är redan 5 år på efterkälken.

/Sara

Integritet på nätet – ett problem för framtidens arbetstagare

Digital Hållbarhet 2013

Igår spenderade jag eftermiddagen på Veckans Affärers konferens Hållbara Affärer 2013. Lyssnade bland annat på en paneldebatt mellan David Mothander, Policychef på Google, Brit Stakston från JMW samt Markus Bylund,  forskare på DSV (där jag för övrigt gick en gång i tiden).

Diskussionen handlade om var gränsen går mellan privat och professionellt på internet och vad arbetsgivaren har rätt att veta om medarbetarna.

Markus Bylund la en del av skulden de sociala nätverken själva där det är svårt för varje enskild person att förstå sig på hur dessa tjänster fungerar, vad som ses av andra och hur sekretessinställningar ska hanteras. Det är ett designproblem också, på tjänsterna upplever man inte att man pratar i plenum utan det kanske ser ut som om man är i ett slutet system.

Brit Stakston lyfte upp att det gäller att ha sunt förnuft när det gäller sociala medier och att exempelvis inte twittra information som man är medveten om att ens arbetsgivare skulle ogilla eller som framställer en själv i dålig dager.

Problemet med att åberopa sunt förnuft är att man glömmer bort den nya generationen – de som vuxit upp med sociala medier och som nu kommer ut på arbetsmarknaden. För den som är 15 år gäller helt andra värden på nätet. En 15 åring bygger sitt personliga varumärke på helt andra grunder än en säg en vuxen kommunikationskonsult. Att ses som roligast i klassen, uttrycka extrema åsikter eller publicera utmanande selfies kan vara hårdvaluta i en ungdoms sociala mediebeteende – inte alltid saker som kommer se bra ut då den framtida arbetsgivaren googlar.

För oss kommunikationskonsulter är det ju snarare professionell framtoning,  (vad vi i alla fall tror är) kvicka twitterinlägg och  bilder från ett framgångsrikt privatliv med söta barn, fina resmål och lyckade köks- eller trädgårdsexperiment som gäller på nätet. Saker som är väl linjerat med vad arbetsgivare eller eventuella uppdragsgivare söker efter.

Med bakgrund av detta, samt obehagligare fenomen som internetmobbing, grooming och kränkningar av barn och ungdomar på nätet så är det här en väldigt relevant diskussion idag – hur funkar egentligen internet – sök och sociala medier när det gäller sökbarhet, synbarhet och lagring av information och vilket ansvar har Google,  Facebook och andra företag för hur användarna nyttjar deras tjänster. Ska ens ett barns sociala profiler kunna vara publika, ska deras sökningar sparas, ska man kunna rikta annonser till barn och spara information om deras digitala beteenden?

Är det rimligt att dagens barn ska bli ”bestraffade” i framtiden pga saker de själva publicerat i okunskap eller saker eventuella plågoandar har publicerat om dom som sedan kommer att vara sökbara av framtida arbetsgivare och kollegor för all framtid?

/Sara

Sociala medier – strategier, policies och juridiska konsekvenser

I torsdags förra veckan höll jag tillsammans med en jurist från Gärde Wesslau en dragning för ett affärsnätverk om ämnet ”sociala medier – strategier, policies och juridiska konsekvenser”.

Vi gjorde så att jag drog en rad case och exempel på vilka problem företag kan stöta på när det gäller sociala medier, och juristen kommenterade med vilka lagar man måste förhålla sig till:

socialamedier1

Vi har ju alla läst i tidningarna om de där fallen där anställda har fått sparken för negativa kommentarer på sociala medier. Och faktum är att i Sverige gäller lojalitetsplikten i de flesta fallen, alltså att den anställda har en skydlighet att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget samt inte åsamka arbetsgivaren skada. Detta innebär på ren svenska att man inte får snacka skit om jobbet på sociala medier och att det kan vara grund för uppsägning om det sker.

socialamedier2

En annan sak man har att tampas med är att de som jobbar med de sociala kanalerna inte har full koll på vare sig tjänsternas användarregler eller svensk lag. Exempelvis ser vi ju ganska ofta företag som lottar ut priser fastän lotterilagen säger att man måste kräva en prestation som en del i tävlingsmomentet.

Andra saker som kan vara bra att ha koll på är upphovsrättlagen, marknadsföringslagen samt lag om namn och bild i reklam.

Slutligen bör man förstå sig på lagen om elektronisk anslagstavla. Denna lag innebär att om man driver en blogg, webbplats, Facebooksida eller dylikt där folk kan kommentera så är man ansvarig detta innehåll. Man är skyldig att ta bort innehåll som innefattar brotten uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi, olaga våldsskildring och uppenbart upphovsrättsintrång.

Föreläsningen kulminerade i en diskussion kring vikten av att ha tydliga och utkommunicerade strategier och policies när det gäller sociala medier.socialamedier3

Som företag eller organisation är det viktigt att ha policies, dels för att skydda sig själv, men även för att informera och hjälpa de anställda att navigera bland de sociala medierna. Det är inte alltid lätt att veta vilka tjänster som är privata, vad som är publikt, vilken information som kommer att spridas och särskilt inte när tjänster som Facebook ändrar sina användarvillkor och inställningar ganska ofta.

En intressant frågeställning som väcktes under diskussionen var hur mulitnationella företag bör arbeta med policies då både lagstiftning, kultur, värderingar och regler på arbetsplatsen kan skilja sig enormt mycket från land till land. Samtidigt jobbar många internationellt, vilka regler ska denna person då förhålla sig till?

/Sara

34. En lördag på #SSMX

Igår jag var på SSMX, Stockholm social media exchange, som gick av stapeln på Hilton Slussen. Har varit där 2011 och då bloggat om det på Integrerad Kommunikation.

SSMX är en så kallad unconference där deltagarna själva får bestämma sessionerna vilket resulterar i en uppsjö av varierande ämnen och seminarieformat.

Unionens hantering av sociala medier under SAS-krisen

Jag gick på fyra stycken sessioner. Den första handlade om hur Unionen hanterat kommunikationen via sociala medier under SAS-krisen i november 2012 och hur de genom detta påverkat mediabilden av vad som hände bakom kulisserna under förhandlingarna. Det var en spännande lektion i digitalt opinionsbildningsarbete.

Se videoinspelningen eller läs mer på unionenopinion.se.

En spaning jag gör från SSMX är att det var ganska många fackförbund både närvarande som deltagare och som talare. Kanske nått för företagen att iaktta och lära sig av.

13 social media trender för 2013

Susanna Tirkkonen från M-brain presenterade.

 

Vårdförbundet och opinionsbildning via sociala medier

Efter lunchpausen lyssnade jag återigen på ett fackförbund, denna gång var det Vårdförbundet som talade om opinionsbildning via sociala medier, men det var inte så mycket presentation av ett case som det var en diskussion kring hur man kan hålla konversationen levande även efter en viss kampanj (som exempelvis Barnmorseuppropet eller 15;51-rörelsen) har peakat.  Hur tacklar man slacktivism och får de som ”gillar” en viss sakfråga att också engagera sig och är det alltid nödvändigt eller önskvärt. Vad finns det för värde i en FB-like?

Videoinspelning från Vårdförbundets session hittas här.

Responsiv design

Det sista ämnet handlade om responsiv design och här diskuterades kring när man ska satsa på responsiv design och när det är läge att bygga appar. Är det alltid värt att jobba med responsiv design eller ska man satsa på helt separata mobila siter som är mindre, lättare och har mer relevant innehåll för de som besöker en webbplats via mobilen?

Twittercensusteaser

Slutligen presenterade Hampus Brynolf från Intellecta statistik från Twittercensus. Tyvärr teasade han oss att vi måste vänta tills 11 mars för att få den svenska statistiken, men bjöd på lite siffror från Norge, Danmark och Finland.

En intressant detalj från hans genomgång var dock att i Sverige dominerar iPhone som den device som vi mest använder för att tweeta medan i de andra länderna är det webben som är störst.

twittercensus

Ett väldigt bra initiativ var en tjänst där man kunde ladda upp videos från ssmx till en gemensam plattform. Detta borde fler arrangörer ta efter.

/Sara

27. Sociala medier och kriskommunikation

Idag är det söndag, vilodagen. Alltså gör jag det enkelt för mig och länkar till något jag har skrivit tidigare.

Kriskommunikation är ett ständigt aktuellt ämne och de senaste veckorna har vi sett hur både H&M och Findus  agerat på krissituationer. För lite över ett år sen höll jag en presentation om sociala medier och kriskommunikation hos advokatbyrån Delphi och skrev då ett blogginlägg om det på Integrerad Kommunikation.

Saxat från det blogginlägget:

10 tips för hur man hanterar kriskommunikation och sociala medier

  1. Ha utarbetade policies och riktlinjer för de anställda – så kanske man kan undvika situationer som de jag nämnde i början av detta inlägg.
  2. Använd er av verktyg för online omvärldsbevakning, och titta lite extra på verktyg som exempelvis Klout.com för att utvärdera digitalt inflytande.
  3. Sköt era egna kanaler, sidor och grupper på sociala medier – då är man mer förberedd och kan besvara kritiken på Facebook eller Twitter när något väl händer. BP är ju ett klassiskt exempel där då man inte hade en egen närvaro i samband med oljekatastrofen i Mexikanska gulfen öppnade upp för att följarna flockades till fejkkontot @BPGlobalPR istället.
  4. Vårda era fans och ambassadörer. Det finns alltid kunder som brinner för ert varumärke, genom att finnas på sociala medier och skapa en god relation till dessa har man också potentiellt allierade som står bakom företaget även när det krisar.
  5. Var öppen och transparent. När en kris inträffar så publicera själv den informationen som ni kan om denna, visa att ni spelar med öppna kort och är tillgängliga för dialog.
  6. Öka på kommunikationsprocessen. När en kris inträffar så kommer folk att kräva svar och i sociala medier vill man ha svaret nu. Ska man finnas på Twitter eller Facebook så gäller det att man finns på plats och svarar fort och…
  7. …att man delegerar ansvar. En kommunikationsdirektör kan inte idag sitta som ensamt ansvarig för all kriskommunikation. Fans och följare kräver omedelbara svar och kommer inte acceptera att vänta på att ett officiellt uttalande släpps till media påföljande vardag. De som jobbar med dessa kanaler måste få mandat att kunna adressera frågor och kommentarer.
  8. Sociala medier kräver också att en ändring i tonaliteten. När en kris sker så vill inte kunder och intressenter få mekaniska medietränade svar upprepade till sig. Man vill att företaget ska visa medmänsklighet och empati.
  9. Efter att en kris har inträffat kommer förstasidorna i media att fokusera på något annat, men på nätet och i sökmotorresultaten lever krisen vidare i blogginlägg, diskussionstrådar och kommentarer. Här får man fundera som företag över vad man kan göra för att påverka den digitala bilden av ens företag och arbeta med sökmotoroptimering och närvaron på sociala kanaler.
  10. Timing är viktigt! Om man har genomlevt en kris så bör man kanske inte göra som Qantas gjorde – att bara några veckor efter en stor strejk med inställda flyg som följd starta upp en reklamkampanj på Twitter som bara gjorde kunderna ännu argare.

/Sara

17. Så undviker ditt företag att bli en plattform för #näthat

Igår skrev jag ett blogginlägg om att organisationer som driver exempelvis Facebooksidor måste se till att ha med risken för näthat i sina krisplaner. Att individer kränks och hotas på ens företagssida är fruktansvärt för den enskilda individen och det är upp till varje företag att värna om de människor som är en del av ens nätcommunity, oavsett om det är på en egen kanal eller på en ”lånad” såsom Facebook.

Så undviker ni att ert företags sociala kanaler blir plattform för näthat:

– Olika sociala kanaler har olika funktionaliteter och olika villkor. På Facebook har man en egen sida där inlägg och kommentarer skrivs och det är upp till varje sidägare att moderera. På Twitter kan man aldrig ta ansvar för något en annan användare skriver för de skriver till en med @-tecknet, inte på ens egen sida. Ta reda på vad som gäller i de sociala kanalerna ni agerar i.

– Ha en tydlig policy för vilka kommentarer som inte kommer att godtas på exempelvis er Facebooksida. De kommentarer som strider mot policyn tas bort och de som upprepar överträdelser bör anmälas.

– Anmäl alltid sånt som strider mot lagen. Majoriteten av sociala nätverkstjänster har en anmälningsknapp eller -länk.

– Planera för ordentligt med moderatorer. En företagssida som har miljontals fans tillhör med stor säkerhet ett företag som har tusentals anställda. Det finns ingen ursäkt att inte tillsätta moderatorer. Har man dessutom en global sida där folk i alla möjliga tidszoner besöker bör man ha koll 24 timmar om dygnet.

– Utbilda era moderatorer, kundtjänstmedarbetare och community managers som agerar på de sociala kanalerna, de ska ha koll på saker som användarvillkoren för kanalen, personuppgiftslagen och andra relevanta lagar och regler.

– Ha en riskplan som detaljerar hur man ska agera när hot och bråk uppstår i kommentarsfälten.

/Sara

SL på Twitter – en önskedröm blott

Det är inte snällt att luras. Det är inte heller snällt att ge falska förhoppningar. Inte heller är det snällt att låtsas vara någon man inte är, att tala i någon annans namn. Men ibland kan man förstå motivationen bakom.

I några timmar trodde vi att Stockholms Lokaltrafik äntligen tagit sig i kragen och likt SJ börjat använda nya medier för kundkommunikation. Twitterkanalen @SLKundservice öppnade och förkunnade att man nu fanns på Twitter för att svara på frågor. Flertalet glada personer retweetade och välkomnade SL till Twitter, inklusive mig själv.

På kvällen fick man istället reda på att det inte alls var SL som låg bakom kontot utan att kontot hade skapats av nån student på Medieinstitutet under en föreläsning om sociala medier. Orsaken var att visa på hur viktigt det är för företag att arbeta med omvärldsbevakning och nyttan i att finnas i sociala medier och föra dialog med ens kunder.

I blogginlägget som förklarar det hela jämför man sig med Yes Men, några dokumentärfilmar som vid olika tillfällen har lurat medierna och låtsats vara företrädare för olika företag för att sätta fokus på viktiga frågor, som miljöförstöring orsakad av storföretagen och korruption. Nu kan man inte direkt jämföra Stockholmarnas frustration över uteblivna pendeltåg med miljökatastrofer som orsakat tusentals människors död och lidande, men jag förstår lite hur de tänker.

Det är viktigt för företag att lyssna, synas och agera i sociala medier. Det kommer en helt ny generation konsumenter och medborgare som förväntar sig kunna nå företag, organisationer och myndigheter på ett enkelt, snabbt och mobilt sätt. I konkurrensen om kunderna får kundservicen också en allt mer betydande roll. Vi betalar gärna några kronor extra för en tjänst om vi vet att vi kan få hjälp eller svar på frågor när vi behöver det. Vi vill kunna lita på de företagen vi är kunder till och känna att vår röst blir hörd.

Tyvärr är det just det här med tillit som gör att det här lilla tillltaget på Twitter inte är en sån bra idé och jag hoppas innerligt att inte fler skojare tar efter. Ju vanligare det blir att företag finns på sociala medier desto mer avslappande blir vi kunder till det hela. Vi accepterar när ”SLKundservice” säger att de nu finns på Twitter och börjar kommunicera med dom därefter. Vi skulle också lita på ”SLKundservice” på Twitter om de till exempel säger att nu ligger den gröna linjen nere pga signalfel och det skulle bli köer till alternativa färdmedel.

Tänk på faran när det gäller andra tjänster, om vi börjar kommunicera med någon som utger sig för att vara vår bank och som lurar oss att skicka våra kontouppgifter via DM, eller om vi går på att dela med oss av privata angelägenheter med den som påstår sig vara vårt försäkringsbolag. Eller nu när polisen börjat använda sociala medier än mer flitigt, hur ska man kunna veta vilka konton som är äkta, vilka som är fejk och vad som är sant?

/Sara

8 saker som irriterar mig med Facebook

Ibland refererar jag till mig själv som ”crazy Facebook lady” på jobbet. Det är för att jag jobbar mycket med Facebook – strategier, policies, workshops, sätter upp Facebooksidor och håller föreläsningar om allt man kan göra med och på Facebook. Jag kan lugnt säga att jag är inne på Facebook, privat och professionellt, säkerligen 20-30 gånger om dagen.

Som flitig användare och sidadministratör för ett flertalet sidor är det dock en hel del saker som stör mig. Facebook ändrar sina inställningar med jämna mellanrum också vilket kan bringa otrevliga överraskningar utan förvarning.

8 saker som irriterar mig med Facebook

  1. Den nya chatten där jag av någon anledning hela tiden blir automatiskt inloggad och själv måste ange att jag inte är tillgänglig för chatt. Jag har löst denna problematik något genom att skapa en väldigt begränsad lista av personer som jag är synlig för på chatten så att i alla fall inte hela vänlistan ser att jag är där.
  2. Möjligheten att ”dölja allt från användare x” trodde jag hade försvunnit, men sen upptäckte jag att den finns kvar, men man måste först välja att dölja ett inlägg från personen för att komma till detta alternativ. Däremot har ”dölj allt från sida x” försvunnit, man kan bara välja att sluta gilla sidan om man inte vill se den i flödet.
  3. Det finns ingen funktionalitet för att ange en huvudadministratör för en sida. Alla administratörer på en Facebooksida har samma rättigheter och kan tex välja att ta bort andra administratörer eller radera sidan helt. Detta innebär att man måste vara väldigt försiktig med vem man ger adminrättigheter till, en fd missnöjd anställd med adminrättigheter skulle kunna ställa till väldigt stora problem.
  4. När Facebook ändrar på inställningar för e-post och man helt plötsligt börjar få en massa spammail från Facebook när någon taggat en på en bild, eller kommenterat en länk man har postat eller liknande. Man måste ständigt se över denna funktion under Kontoinställningar – Händelser för att undvika de irriterande e-postnotifieringar.
  5. Överhuvudtaget när Facebook ändrar på inställningar så att man måste hålla sig alert och uppdaterad för att skydda sin integritet. Här är exempelvis en bra beskrivning över hur man kopplar på Profilgranskning och Tagggranskning för att undvika att folk taggar en på saker man inte vill nu när Facebook har ändrat flera av dina sekretessinställningar.
  6. Hur det ofta tar flera timmar att få något slags besked när Facebook buggar eller funktioner slutar fungera. Misstänker att det är för att amerikanerna ligger och sover när vi jobbar och det är inte förrens de har masat sig upp till Facebook HQ som de upptäcker problemet och kan börja jobba på att lösa det.
  7. Att det är så svårt att hitta till de formulären där man kan anmäla problem till Facebook. Först måste man gå igenom sida efter sida av meningslösa hjälpavsnitt för att slutligen om man har tur hitta rätt. Inte heller får man något svar.
  8. Att man inte kan vara helt säker på hur det man gör på Facebook (och andra sociala medier) kommer att påverka en i framtiden. Vilken information sparas, vad delas, hur kartläggs ens liv och relationer och vilka personer, institutioner, företag eller myndigheter kommer att få tillgång till denna information och vad kommer de att göra av den.

Tips: Facebook har gjort många förändringar på sistone och värnar du om din integritet är det hög tid att gå in och se över dina konto- och sekretessinställningar så att du inte delar mer än du själv vill.

Mitt bidrag till biståndsministern: sociala medier och demokrati

Som jag skrev i mitt förra inlägg då har vårt biståndsminister efterfrågat idéer på hur man genom biståndsinsatser fokuserat på IT och nya medier kan arbeta med demokratiseringsfrågor runt om i världen. Här var några av mina idéer som jag skickade in:

Att jobba med IT som en grund i demokratiseringsprojekt innebär två parallella strömmar som jag ser det, och det finns saker man kan göra båda hemifrån Sverige och på plats i olika länder.

1. Utbildning och information

  • Hemifrån: Använd ny teknik för att lära ut om mänskliga rättigheter, barnens rätt, yttrandefrihet och andra grundläggande globala och lokala regler och förordningar. Det kan vara något så enkelt som att göra korta informationsfilmer på YouTube (billigt att producera, lätt att ta till sig, läskunnighet behövs ej) på alla tänkbara språk som sedan sprids viralt.
  • På plats: Sida och de organisationer som de stödjer har ju många demokratiseringsprojekt runt om i världen. Lägg alltid till utbildning och information om digitala tjänster, webbkommunikation och sociala medier som en komponent i projekten. Unga praktikanter av digital natives-generationen skulle kunna engageras för att delta i dessa typer av projekt.

 

2. Möjliggörande av informationsspridning, kommunikation och deltagande

  • Hemifrån: Starta projektet ”adoptera en nätaktivist”. Som bekant finns det en hel del fallgropar för nätaktivisterna i diktaturer. De kan stängas av från Internet, censureras, övervakas och kartläggas. I Egypten kom man runt detta genom att ringa upp ett nummer som sedan la ut tweets på Twitter när Internetuppkopplingarna blockerades. Att adoptera en nätaktivist innebär att man söker upp bloggare och aktivister i Sverige som är villiga att agera som ställföreträdande för nätaktivisten när det behövs, pusha information, publicera blogginlägg eller twittra. Nyttja den mångfalden vi har i Sverige och engagera utlandsfödda bloggare som kan kopplas samman med nätaktivister i deras egna ursprungsländer. Att man talar samma språk är en förutsättning för lyckat samarbete.
  • På plats: Förutom kunskap så behövs de tekniska förutsättningarna för att kunna använda sig av de digitala verktygen. Förutsatt att man har de grundläggande: fungerande el-, telefoni- och datanät krävs datorer, servrar, mobiler, routers och switchar. I ett land som Sverige där vi uppgraderar till senaste mobilen varje år och köper nya laptops och surfplattor medan de gamla fortfarande är fullt fungerande, borde det finnas förutsättningar för att göra en omfattande kampanj som syftar till donation av mobiler och datorer till utvecklingsländerna. Väljer man rätt tillfälle (jul!) kanske man t.o.m kan få folk att stå för frakten själva.

/Sara

Sociala medier – verktyg för demokrati?

Helgen har spenderats i mässornas tecken. I lördags blev det webbmässa på SSMX’ Vinterminglet. Här träffades ett antal konsulter, journalister, webbkommunikatörer och andra med specialintresse inom digitala medier. Har bloggat om det på Integrerad Kommunikation.

ssmx2

I söndags förmiddag gick jag på konstmässan Supermarket på Kulturhuset. Varierad utställning med både briljanta inslag och trams (men det är klart, konst ligger ju i betraktarens ögon).

supermarket

Söndags kväll spenderades med att äntligen tota ihop ett brev till biståndsminister Gunilla Carlsson som har gjort ett upprop efter idéer kring bistånd, nätaktivister och digital demokratisering. Med bakgrund av det som skett och sker i länder som Tunisien och Egypten är frågan sociala mediers roll i kampen för demokrati högaktuell. Onekligen innebär världsomspännande nätverk som Twitter att information kan färdas snabbt och till många, videotjänster som Bambuser tillåter omedelbar sändning av videomaterial och Facebook låter grupper organisera sig kring gemensamma agendor.

Samtidigt innebär det också att nätaktivister är utsatta och kan genom samma nätverk även övervakas och kartläggas av regimer. Diktaturer har möjligheten att censurera och stänga av Internet vid behov i och med att de kontrollerar telefon- och datanäten.

Nu vill alltså vår egen regering titta närmare på hur Sverige kan hjälpa till med demokratiseringsprocesserna runt om i världen genom att avsätta en del av biståndet till just projekt som ska stärka nätaktivister.

Vill man vara med och bidra med idéer och kanske får vara med på mötet den 10 mars kan man maila in till: openaid@foreign.ministry.se. Jag kommer att göra det, så får vi se vad som händer! Hur som helst hoppas jag att de får in många goda idéer som kan omsättas i praktiken.

/Sara